Nån vill haaaaa mig!
När förvandlades egentligen jobbsökarupplevelsen till en säsong av the Bachelor? Vad hände? Den här veckan har både jag och min särbo en intervju för varsitt nytt jobb. Han söker en fast plats på ett företag där han redan är konsult och har kommit långt i processen. Först skrev han och sökte, sen ringde de upp och preliminärfrågade lite grejer, sedan fick han en intervju över teams, sen ska han på en intervju i person, sen är det intelligenstester och säkerhetsprövning och personlighetstest och sen ska personalgruppen tycka till.
Sa jag att han redan jobbar där som konsult? Jag har bara gjort de första två stegen och ska ha den första intervjun på torsdag. I ärlighetens namn är det för ett jobb jag inte vet om jag kan och ska ta, så det blir ganska avslappnat. Men det är ändå rätt många hinder att hoppa över för att bara få en anställning.
Varför det blivit som det har kan kanske bero på att det blivit så svårt att sparka folk av andra anledningar än nedskärningar. Det är väldigt svårt att få sparken bara för att man är dålig på sitt jobb. Så kanske vill man vara extremt säker på att ha hittat rätt person. Eller, om någon stått ut genom alla turer och fortfarande finns kvar och verkar motiverad så är de rätt?
Lycka till, båda två! 👌🏻 Jag håller tummarna.
SvaraRaderaSjälv överväger jag att med näbbar och klor kämpa mig bort från mitt nuvarande jobb. Men jag kan ju inget annat, så vad sjutton gör man? 😣
Tack! Ja, vad gör man... jag har ju sökt en YH-utbildning på distans jag kan läsa samtidigt med jobbet också, det kan jag varmt rekommendera. Man kan utbilda om sig rätt bra på ett år utan högskoleantagning och dyra lån.
RaderaBra och rolig jämförelse med Bachelor och Bachelorette! Tror att tävlingsinstinkten och det där att ”nån vill ha mig” lurar oss, får oss att skönmåla. Lycka till!
RaderaDet var jag, inte ett dugg anonym!
Radera