Jag ska öppna en affär!

 Eller, ja...vi! Och det är en presentbod. Och...låt mig börja från början.

I staden där jag jobbar finns ett historiskt område, Skantzen. Till min tjänst hör att ansvara för områdets utveckling ur ett kulturellt besökspresepektiv och ett av målen har varit att omvandla bottenvåningen på det gamla värdshuset till ett hus där hantverkare kan arbeta och sälja. Så under våren startade (litegrann med min hjälp) Skantzens smides- och hantverksförening upp. Men det var en väldig övervikt på smeder och för få från andra hantverk. 

Jag försökte verkligen låta bli att engagera mig. Jag tänkte: det skulle vara kul att vara med i en sån förening nån gång. Få sälja lite grejer om jag får till dem bra nog och lokalen är jättehäftig. Fina damer som åkt ångbåt, herrar i höga hattar och kung Oscar II har ätit middag på det värdshuset. Sen hände det inget mer med hantverkandet. Så jag tänkte: Fuck it. Nu kör vi.

Jag frågade en kollega som frågade en bekant... och nu är vi fyra eller kanske fem stycken som ska hjälpas åt att bygga upp första versionen av Skantzens presentbod och hålla öppet under semestern. Jag är med andra ord inte så lite upptagen nu. Skolans bokcafé i Ekebybro är fortfarande i full verksamhet för sextonde säsongen, jag har en student att fira med yngste sonen, en lägenhet att hitta i Lund till äldsta sonen och en tripp till nord-nord-nordligaste Norge att göra med särbon. 

Men man kan bara inte gå och vänta på saker, att läget ska vara perfekt och förutsättningarna optimala. Istället får man knalla på med raska steg och inte låtsas om allt man oroar sig för.

Det här blir kul. Och bilder och berättelser kommer.