...och jag lät strömmen föra mig med sig.

 Är du kärringen mot strömmen eller kärringen med strömmen? I originalbetydelse så handlar det om en kvinna som inte lyssnar på andra, går sin egen väg och ofta gör tvärtemot. Sånt kan jag känna igen och jag har nog ofta gjort som jag vill. Jag är extremt självständig och lyssnar sällan på råd från någon annan. 

Det är förstås uppväxtrelaterat att jag har fått klara mig själv så mycket att det är en vana och att jag litar på ytterst få människor i världen. Kanske lite genetiskt också eftersom jag har en son som är likadan och han har haft en annan uppväxt.

Jag kan nog också erkänna att jag varit kärringen mot strömmen på så sätt att min krishantering alltid har varit mot strömmen. Om problemet har varit en virvlande fors så har jag genast vänt mig mot närmaste strand och börjat simma som fan. 

Oavsett om riktningen har innefattat de värsta strömvirvlarna och de brådaste djupen så har jag tänkt att då får man väl bara simma fortare då! Jag har alltid lyckats ta mig i land och inte lärt mig annat än att det var rätt. Men häromdagen insåg jag att det också har medfört ett annat problem. Jag trivs i virvlarna. Utan att göra detta till en mastodontblogg genom att överförklara, så kan jag säga att jag envist paddlat på i en viss riktning i ett par år nu - och jag är nästan framme! Då började jag plötsligt tvivla och nästan sörja över att jag var så nära mål. 

Det kändes som om jag hundsimmade rätt bakåt igen, men den här gången fångade jag upp mig själv. "Vad gör du?" sa jag åt mig själv på skarpen. "Det är ju det här du vill?" Jag är med andra ord inte så smart och frisk som jag tror. Så nu provar jag en annan strategi. Jag försöker låta strömmen ta mig med och låta allt jag satt igång hända i den ordning jag arbetat för. 

Jag ska försöka att inte självsabotera genom att simma på för hastigt i någon riktning, utan flyta lugnt och låta strömmen ta mig till lugnt vatten. När jag väl är där så kliver jag lätt i land.

Vi får se hur det går. Nästa inlägg kommer förmodligen att vara fullt av trots och motspänstighet i alla fall. Men just nu så känns det i alla fall rätt.