Bättre blir det, men inte går det fort!

 Jag har ägnat hela lördagen åt att måla. Med undantag för några hundpromenader och den tid det tar att göra en Västerbottenpaj och en korvstroganoff, vill säga. Att i bild, men då inte foto eller film, skildra det jag vill skildra är en sak jag jobbar aktivt och medvetet på att bli bättre på. Det går inte fort, för jag har inte så mycket tid att bara sitta och hålla på, men det går. Jag ser långsamt förbättringar.

På bilden ser ni helgens work in progress. Det är en del kvar att pilla med den... Notera också tvättställning i bakgrunden.

Till sist så är det väl timmarna med lägger ner som kommer att avgöra hur långt man kommer. Och hur mycket input man kan få från lämpliga ställen. Om Youtube varit vad det är idag när jag var tonåring så är jag säker på att jag haft ett annat yrke än det jag har. Så många tutorials och saker att lära sig...

Målning är det jag av lust och motivation vill bli bättre på. Andra saker har jag blivit bra på av misstag eller vana. Jag skriver "bra" och inte expert, för jag tror att det måste till en liten besatthet för att nå expertis.

Jag är till exempel en ofrivillig och bra herrfrisör av min snålhet och övrigas bekvämlighet. Jag har alltid klippt mina söner och förr också min exman. Under pandemin började jag klippa min nuvarande partner och min svärfar. Sen blev jag inte av med dem igen. Min svärfar är inte ansträngande, han klipper sig tre, fyra gånger om året. Men de övriga vill klippa sig en gång i månaden, för de gillar att vara prydliga runt nacke och öron. Det gör att man får köpa ny hårtrimmer en gång om året, men även om jag räknar bort den så sparar vi 25 000 om året! Lägg till det hunden som måste trimmas var sjätte vecka. Det gör jag också själv och sparar 7000 kronor till. Där är det bara att fortsätta och se glad ut, för där ligger ju semesterkassan och sparar till sig.

Jag har också blivit bra på mat. Litegrann av snålhet för att det är billigare att laga mat från grunden (och baka). Jag köper inte tårtor eller smörgåstårtor när jag kan göra dem för en bråkdel av priset, t.ex. Lite beror det också på att jag har många vänner som är ytterst bra på mat. Jag kan fråga och lära mig. Sen tror jag främst att det beror på att mina två partners efter skilsmässan verkligen gillat mat och lagat mat. Och att mina söner både uppskattar och gillar mat de också. De kan redan mycket, om kvalitet, om att odla och tillreda och så vidare. 

Som en parentes var jag på ost- och vinprovning i fredags med en vän och jag upptäckte att jag kan gissa priset på vin på ett mycket kompetent sätt. Det är säkert snålheten som slår igenom där också. I övrigt vidhåller jag att en lagrad Chardonnay smakar dill och jag ber om ursäkt för att jag skriver detta. Nu kommer ni alltid att uppleva det. Can't unring that bell.