Tillbaka

 Först grubblade jag på en lämplig rubrik. Något käckt, som skulle förklara att jag inte bloggat en rad på över sju år och i princip försvann från offentlig text utan så mycket som ett ord till förklaring. Sedan kom jag på att jag inte var ensam om att göra detta. Det var många av oss som övergick till bilder och Instagram ungefär samtidigt. 

Men här kommer en obekväm sanning. Jag tänker inte bra om jag inte skriver. Jag behöver formulera mig i text, skapa begriplighet. En dagbok räcker inte till, jag behöver pressen av en tänkt offentlighet för att ens orka stava ordentligt. 

När jag bloggade regelbundet kändes världen ordnad. Som om jag hade struktur, karta och kompass...och jag behöver det igen. Så hej, här är jag igen.

Tillbaka. 

Så en kvick uppdatering på före och efter sju år i förskingringen:

Då: gift mamma till mellanstadiebarn, gård på landet
Nu: särbo med ny man, mamma till studenter, 75-årig bostadsrätt (ja, höga tak och stora ytor, nej, inga coola fönster eller gammal parkett tyvärr)

Då: 40plus, brunett
Nu: Fyllda 50, blondin

Då: Filmlärare
Nu: Kulturutvecklare

Då: Kattmamma
Nu: Besatt av min hund

Då: Tränade, fotade, jobbade i trädgård
Nu: Tränar (mer ute än inne nu), målar, förvaltar fastigheter.

Det här är den lätta och korta sammanfattningen. Som om mitt liv vore en Nancy Meyers-film som It's Complicated eller Somtething's gotta give, där den 50-åriga kvinnan är framgångsrik och respekterad och bara behöver fixa någon liten sak med tillvaron eftersom allt det svåra arbetet redan är gjort. Ja, och så har hon givetvis ett helt fantastiskt hem som andas livserfarenhet och fantastiska måltider med vänner. Där det står skålar med färsk frukt och vita stenar smakfullt utplacerade vart man än ser. 

Riktigt så enkelt och vackert är inte livet. Men det kanske kan bli? Om jag hittar mer struktur, karta och kompass igen? Och skriver. Skriver här och läser här. 

För blogg-gemenskapen har jag saknat. 

p.s. It's complicated går på Netflix just nu. Ignorera vissa av skådespelarna och njut av huvudkaraktärens kök och restaurang.


Kommentarer

  1. Asta28 juli 2024 kl. 14:46

    Åh, så underbart. Vad jag saknat dej känner jag nu. Och så jäkla snygg blogg du har. Ser så fram emot att läsa dina tankar och alster här Åsa. Så så mycket.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

All the way back

Bild
 Något har hänt. Vid några få tillfällen i livet har jag helt och fullt upplevt att det fanns ett före och ett efter. Att en genomgripande förändring hade skett. Ofta har det föranletts av någon sorts process som till exempel en graviditet. Eller en nära anhörigs svåra sjukdom som slutat i ett dödsfall.  Andra händelser som påstås vara världsomvälvande upplevelser för en kvinna, som att förlora oskulden eller gifta sig, har inte alls påverkat mig lika djupt. Det fanns inte ett före och efter, utan bara ett nästa steg. Sånt varierar förstås från person till person. Hur som helst. Jag har varit medveten om att ett stort arbete har varit på gång. Mentalt, men också detta: If Perimenopause was Inside Out   Ni kan med fördel klicka. Bland det roligare jag sett och mycket träffande. Likt en späckhuggar-hona eller en elefantko har jag nu gått in i vad som bara kan beskrivas som den befriade delen av mitt liv. För en månad sedan bara klarnade allting. Oförklarlig värk och låsta a...
Read more »

Jag ska öppna en affär!

Bild
 Eller, ja...vi! Och det är en presentbod. Och...låt mig börja från början. I staden där jag jobbar finns ett historiskt område, Skantzen. Till min tjänst hör att ansvara för områdets utveckling ur ett kulturellt besökspresepektiv och ett av målen har varit att omvandla bottenvåningen på det gamla värdshuset till ett hus där hantverkare kan arbeta och sälja. Så under våren startade (litegrann med min hjälp) Skantzens smides- och hantverksförening upp. Men det var en väldig övervikt på smeder och för få från andra hantverk.  Jag försökte verkligen låta bli att engagera mig. Jag tänkte: det skulle vara kul att vara med i en sån förening nån gång. Få sälja lite grejer om jag får till dem bra nog och lokalen är jättehäftig. Fina damer som åkt ångbåt, herrar i höga hattar och kung Oscar II har ätit middag på det värdshuset. Sen hände det inget mer med hantverkandet. Så jag tänkte: Fuck it. Nu kör vi. Jag frågade en kollega som frågade en bekant... och nu är vi fyra eller kanske fem...
Read more »

Ah, livet...och presentboden

Bild
 Dumma, knasiga mig som antog att 2024 var ett transformativt år där massor av förändringar skulle ske! Det året visade sig ju bara vara uppvärmningen. 2025 är istället ett så intensivt år att när något händer så bara nickar jag vist och fortsätter sippa på mitt kaffe medan jag viskar till mig själv: "jajjamen, det är helt i linje med resten av året..." Jag har i alla fall en massa tomater på gång på mina balkonger och det känns ju som en prestation. Jag har börjat prata med dem också. Men affären jag hintade om i förra inlägget är faktiskt öppen nu. Första dagen var igår. Mina medsäljare är de bästa av människor. Kreativa, arbetsamma och positiva och det är roligt. Det är bara roligt. Här kommer de utlovade bilderna: Det finns också ungefär dubbelt så många rum kvar att renovera och utöka med, så vår lilla presentbod kommer att bli en stor presentbod med rum för kurser och föredrag.  Efter dagens öppentid ska jag lägga ner textilen ett tag och ägna mig åt att baka åt bokcafé...
Read more »