Små, små öar av ljus
Måste erkänna - jag har inte skrivit för att jag har skrivit. Förklaringen är att någonstans från och med september efter en helt kravlös sommar och efter det ett regemente av mat och kosttillskott som bara handlat om mig och mina behov så började jag få kraft att skapa saker på allvar. Jag har startat två bokmanus, målat och börjar lära mig skulptera lite försiktigt. Det har känts bra. Jag har känt mig som...mig, mer än vad jag gjort på länge. När det stora amerikanska debaclet ägde rum för ett par dagar sedan (vi pratar inte mer om det) så kändes det rätt mörkt. Jag som många andra hade en dag av sorg och raseri över människans dumhet och egoism och rädsla. Sedan kände jag mig också rätt maktlös. Vad är poängen med att hjälpa andra och kompostera och skriva under listor på naturskyddsföreningens hemsida när resten av världen tycks vara redo att förvandlas till ett mellanting av Gilead och Animal farm? För att det är det enda vettiga att göra. Jag har sedan hyfsat länge til...